Etikettarkiv: unga reumatiker

Palmer och vulkaner

På en ö ute i Atlanten strax utanför Afrikas kust har Ida och jag tillbringat några veckor varje sommar i några år. Där, på Teneriffa är det varm och jämn temperatur, där får hon träning och behandlingar. Både sjukgymnastik och arbetsterapi. Sen lär hon känna fler ungdomar, en del med samma sjukdom. Mycket prat, skratt och kortspel. Men även tårar. Även vi föräldrar pratas vid och delar erfarenheter. Vi skrattar och gråter omvartannat. Om ni bara visste hur skönt det kan kännas i ett mamma/pappa hjärta när man får prata med nån som vet exakt hur det är och vad det handlar om.

atlanten

Vi tar våra promenader ner till havet och andas havsluften på kvällarna. D E T är så skönt. Fyller oss med ny energi. VI behöver den stunden, varje kväll. Ida har många träningspass varje dag plus behandlingarna och det tar hårt på orken. Det böjs och sträcks och det gör ont. Alltså riktigt ont.

drömfångare

Helgerna är lediga dagar. Då får vi göra lite som vi vill. Sover lite längre, äter en stadigare frukost  innan vi går ut på stan eller ner till havet. Varje söndag är det marknadsdag,

IMG_0924marknaden-teneriffa

Det är varmt och en otroligt massa folk och ‘special price for you’

marknad-teneriffa

Vi tröttnar snabbt och drar vidare..

palm

 

snygga-husetIMG_0975

vi fotar vackra hus istället och äter glass på stans bästa glasscafé

snyggahuset-mer

Går tillbaka till vårt ‘hem’ och tycker att vi har en fin utsikt på vägen och framför hotellet.

palmer

Vi har blivit lite förälskade i palmer och vulkaner. Känns så bra och fint att se på.
teide

Detta var ett axplock från vår semester. Om man nu kan kalla det så 😉

Kram Maria

Hoppsan, är det inte min bild??

Oops.. där var nått jag kände igen. Vad är detta? Min sköldpadda? Men vem? Näe.. joo, det är min sköldpadda. Så gick mina tankar efter att jag satte kaffet i halsen imorse när jag gjorde morgonturen inne på fb.

snickaregardens.com
Minns ni det här inlägget. Hur har det gått då? Har jag fått till en sköldpadda? Jo men visst har jag det 😉 Jag gjorde vad jag kunde och med en massa kärlek invirkat i den lilla maskoten… så hop…

 

Morgonens glada överraskning 😀

Gå in på unga reumatiker och virka deras maskot åt våra sjuka barn. Vet ett som behöver det extra nu och hon ligger i sin säng här hemma och tar sig inte upp än. Så jag vet vad det handlar om.

Ha en fortsatt bra dag. Får se om det blir fler överraskningar 😉

Kram Maria

Reumatism. grötris och sköldpaddor

Minns ni det här inlägget. Hur har det gått då? Har jag fått till en sköldpadda? Jo men visst har jag det 😉 Jag gjorde vad jag kunde och med en massa kärlek invirkat i den lilla maskoten…

sköldisså hoppas jag att sköldis kan trösta ett barn.

sköldpaddaDet var unga reumatiker som ordnat med mönster och garn och den här lilla sköldpaddan är nu på väg för att delas ut till en liten ung reumatiker som behöver lite extra värme och lite gos. Den är fylld med grötris för att kunna värmas i micron och sedan kunna läggas på en värkande led. Du kan göra en själv genom att klicka på länken ovan så får du all info du behöver.

 
Kram Maria

Virka Unga Reumatikers maskot

Att vara reumatiker är tufft. Att vara barnreumatiker är rent ut sagt förjävligt. Att vara liten och inte kunna eller orka röra sig för att det gör ont i en led eller flera. Att inte förstå varför t ex knät är svullet och varmt. Varför det gör så ont och att det inte går att böja eller sträcka på benet. Att vakna mitt i natten och gråta  för att kroppen värker och inte kunna röra sig. Att ena dagen inte kunna gå för att i nästa dag inte kunna hålla i en penna. Att inte kunna gå upp på morgonen för att ta sig till skolan eller inte kunna gå en hel dag. Att  inte kunna göra det som kompisarna gör. Att inte orka hänga med på alla upptåg som friska barn hittar på gör dessutom ont i själen. Plus alla dessa läkarebesök.  Nu pratar vi timmar för t ex ett besök och det kan bli flera stycken på en vecka och sen all denna medicin.

Skolan…. DÄR behövs det MYCKET mer kunskap. Framförallt förtroende för både barnet som kämpar och föräldrar.

Dessa barn är hjältar! Ingen klagan, inget ont ord kommer över deras läppar.  De torkar sina tårar och kommer igen. Säger: kanske imorgon, till kompisen.

Hur kan då jag veta hur det är att va liten och ha reumatism? Det kan jag inte. Men jag har varit föräldern som gjort allt som stått i min makt att kunna göra och hjälpa i 14 år. Vi har två av dessa barn i huset.

Vill du ge ett barn lite tröst? Jag ska. Klicka på länken och du finner all information du behöver. Virka Unga Reumatikers maskot.

Maria