Kategoriarkiv: träning

Förlossning och magi

Alltså det är en smärre förlossning när det är på väg och när det ska ner. Det här vita, fluffiga fina. Den värken är inte att leka med men så fint det blir. Världen blir magiskt vacker. Som en saga faktiskt. Mitt egna Narnia.

Nu är det bara lite drygt en vintermånad kvar. Sen kommer mars som är den första vårmånaden. Månaden jag kan börja andas ut och känna att jag överlevde en vinter till. Då, eller redan nu rättare sagt så är det back to basic som gäller med träning. Få upp styrka och stabilitet runt skadan för det är a och o för att kunna leva och överleva vintermånaderna. Varit dåligt med det förra året då jag har haft ont och gjort roligare saker. Som att cykla t ex 😉 och den här vintern har inte varit nådig.

Trots allt, med värk och allt, kan jag inte hjälpa att jag gillar den lite ändå. Vintern. Och jag vill åka skidor. Men att promenera i det här landskapet går inte av för hackor det heller. Gillar du vintern?

Wiplash

Idag är det 26 år sen jag fick min skada.. Inte klokt egentligen vad länge sen det är och att jag fortfarande är skadad. Jag menar, det sägs ju att kroppen är utbytt efter sju år..

Men jag har lärt mig massor under dessa år och en del saker kämpar jag fortfarande med. Jag har listat några helt utan inbördes ordning.

  • Familjen är guld värd
  • Att inte bry sig om vad andra tycker och tänker vad jag bör göra och inte. För helt ärligt hur vet de vad som passar mig och inte? Först och främst är wiplash ett samlingsbegrepp på en mängd skador i nacken alltså ser wiplash olika ut för var och en. Det en kan göra är helt otänkbart för mig och vice versa.
  • Att varje träningspass räknas i resan tillbaka. Först och främst, tillbaka, är inte där man var innan olyckan utan ett bra liv med de nya förutsättningarna. Det går absolut inte att vänta på att lusten ska infinna sig och helst också på en bra dag. Utan i med värktabletter och kaffe och iväg till gymmet. man kanske inte kan ta de vikterna man tar på en bra dag men so what! Ta lättare, kanske gör fler reps. Andra rörelser. Gör nånting! Allt är bättre än inget. Man får igång endorfiner och man mår så mycket bättre fast det är skitjobbigt rent ut sagt i nacke/axlar och rygg.
  • Jag kan inte göra det jag gjorde före olyckan. Självklart tänker ni nog nu. Men vad svårt att acceptera. Ibland åker man dit ordentligt fortfarande. Men till mitt försvar kan jag säga att jag har blivit mycket bättre på det.
  • Ta vara på varje dag och göra den vacker. Med vacker menar jag att göra just det. Göra fint och mysigt omkring sig och/eller något roligt. Vissa dagar finns det inte mer ork än att tända några ljus och ta filten och lägga sig på soffan. Dricka lite kaffe/te och bara tycka att det är fullt tillräckligt. Jag menar, hur många önskar inte att de hade just den möjligheten men är på jobbet. Återigen, acceptans. Svårt som den… men det går bättre med åren.höst.jpeg
  • Yoga. Det har blivit ett ankare. Ett bra och utomordentligt sätt att träna upp stabilitet, flexibilitet och styrka. Sen filosofin. Ett exempel är Ahimsa. Första levnadsregeln i Patanjalis Eight limbs of yoga. Att inte skada någon eller något. När man går djupare in så är det viktigt att först och främst känna igen hur och när du skadar dig själv. Mat, sömn, tankar, förhållanden etc. Sen andra.  Det är som syrgasmasken på flyget. Rädda dig själv först för hur ska du kunna finnas och hjälpa ex dina barn om du själv mår dåligt? Många tankeställningar och ifrågasättande kom och öppnade upp för en ny känsla. Självrepekt och att det räcker gott med att göra det man kan. Ingen är perfekt.IMG_8439-råda
  • Naturen. En skogstur emellanåt gör underverk i både kropp och själ. Att lyssna på skogens egna ljud och dofterna, hur detta ändras med väder och årstider.
  • Vara här och nu. Det som varit har varit och där framme om nån timme eller imorgon har jag ingen aning om hur jag mår. Jag vet hur det är nu och det vill jag ta hand om.

Nu ska jag gå och göra den här dagen vacker. Ljusen är tända och mattan är utrullad. Ska mjuka upp mig med yoga och sen göra det jag orkar.

Gå och gör din dag vacker!

 

Att få skriva Mars

Äntligen är vi i mars. Första vårmånaden, vi har gjort den mörka delen och jag är på gång igen. Har kört spinning och yogat och himmel… vilken träningsvärk man kan få. Men så är det efter en rejäl flunsa och nu kan det bara bli bättre 😀 När jag gick ut imorse letade jag efter vårtecken. Men under snö och is hittade jag inte mycket. Men då kom en liten talgoxe och satte sig på en trädgren bredvid mig och sjöng. Vi stod blickstilla både Melker och jag och lyssnade och tittade på den. Ända tills den lille oxen fick nog och drog. Det är dagens vårtecken. En magisk stund.

Idag bjuder jag på lite gammal skåpmat i bildväg då jag inte fotat så mycket i februari och det drar ihop sig för årets vasalopp. Ska du åka? Jag och ett fantastiskt gäng ska köra loppet på spinningcykeln så jag sitter här och börjar förbererda för segerkransarna. Jo då, vi har såna. Hur vi vet vem som vinner på en cykel som står still? Vi lottar 🙂 Likadant med spurtpriserna. Vi har så roligt så kom gärna och häng med. Vi bjuder på kaffe, te, bananer och smörgåsar. Och naturligtvis blåbärssoppa. Vad vore ett vasalopp utan den?
Så här såg kransarna ut förra året. 20150307_214026

Sen köpte jag några mårbackor och planterade i stora krukor och satte i köksfönstret förra veckan. Behövde massor av hopp om vår. Då jag inte dammat av kameran så ser de ut som förra årets 😉

img1428752717927

Färgen i rummet som blev omgjort sist är mjuk, skiftar mellan blått och grönt efter hur ljuset faller. Det är här jag vistas om dagarna. Spinningpass, yoga, bildredigering mm . Jag ska ta några mer bilder så du får en helhet av hur det blev framöver.

Snickaregårdens magnoliaIMG_3579

Magnoliakvisten är helt fantastisk. Allergivänlig men så verklighetstrogen det går att bli när det inte är äkta vara. Men är man allergisk så är man. Tur att det finns alternativ.

Talgoxe, magnolia och spinningpass och photoshop är dagens tema. Inte illa pinkat en tisdag. Den första i mars.

Andra Advent

Vi är redan halvvägs mot jul. Andra advent. Måste visa något som jag aldrig sett.

När jag köper mig amaryllis tittar jag alltid efter två knoppar. Det är en vacker blomma och jag vill ha så många som möjligt. Två knoppar trodde jag var liksom nästan max för löken. De tar ju plats när de växer ut. Knopparna alltså. Så gissa om jag blev förvånad och glad när jag upptäckte att en tredje knopp var på gång. IMG_2655-3-amaryllis-tre-knopparIMG_2642¨andra-advent

Igår fick jag en ängel i present av en deltagare med motiveringen: Du är min ängel.
Hur underbar är inte den gåvan? De orden?  Rörd ända in i själen och tårar i ögonen fick hon ett tack och en svettig kram.  Men ordet tack kändes för litet. Men jag tror att hon såg hur rörd och glad jag blev.

Tack än en gång fina du!

Kram Maria