Kategoriarkiv: tänkvärt

I ett hus i skogens slut…

Det är något alldeles särskilt med röda hus och vinter som får mitt hjärta att slå lite extra.

Känns som att gå i en saga. Det lägger sig som bomull i själen. Som en varm filt. Det är behövligt. Jag behöver göra mycket sånt som fyller mitt hjärta med mer energi för jag är trött, så trött, ända in i själen. 2018 var ett av mina tuffaste år och jag kämpade för att hålla näsan över vattenytan och jag klarade det och nu är det över. Livet lugnade ner sig men då kom tröttheten. Ibland känner jag att jag vill ge upp. Jag orkar inte kämpa. Då låter jag mig vila. Lärt mig att det är okej att ta en paus. Både nu och sen för att ge upp ligger inte i min natur har jag upptäckt. För när jag givit upp så har rastlösheten och ilskan funnits där och då har jag kavlat upp ärmarna lite till och fortsatt. En dag i taget. Ett steg i taget.

”And in to the forest I go, to lose my mind and find my soul” ~ J. Muir

Ha det fint

Kram Maria

Hur kan en älg kan hamna i guldskålen?

Finns det någon kvar härinne?  Det har visst gått ett år sedan sist. Men nu känner jag att lusten att börja skriva lite har kommit igen.  Kände att de där ögonblicken som sätter guldkant på vardagen är fina att dokumentera och minnas. Det är de som får vårt liv att kännas lite extra fint och äventyrligt mitt i all den grå vardagen vi alla är tvungna  att ta del av. Att sätta ord och bild på stunder av tacksamhet, på stunder som i sig kanske inte är storslagna men de kan ändå hjälpa oss och hitta ännu mer att vara tacksam för bland de saker vi har och tar för givna.

melkerHan som hatar snö. Verkligen hatar snö. Traskar motvilligt efter mig i mina spår eller i bilspår när han blir tvingad att gå ut.  Men när han kommer till ett speciellt ställe i skogen blir han som förbytt. alltid blivit och vad det verkar som kommer  alltid att bli. Där släpper alla hämningar och ja, ni ser, vad hände liksom?

rasmusKompisen har däremot aldrig några hämningar så att han blev en snögubbe hör till. Han hittade däremot en älglega. Han har nämligen en näsa och ett spårsinne så han brukar utmanas med att leta spår. Iallafall, höll aldrig på att få han med från älggropen. När vi gått ett stycke till upptäcker vi den här.

älg

Mycket möjligt att det var dennes sovplats vi stött på och idag var den mest nyfiken. Men man vet aldrig med de där vad de är på för humör. Har stött på olika variationer genom åren så vi backade snabbt undan då jag är livrädd för älgar då jag mött den lite mer farliga varianten några gånger.  Men jag är otroligt stolt över att jag orkade vara såpass still att jag fick en bild. En riktig vinterbild om jag får säga det själv 😉

Efter den turen var både fyrbenta och tvåbenta trötta och glada och hur skönt var det inte med en mugg varmt kaffe efteråt till ljudet av snarkande och sovande hundar i soffan. En dag väl värd att lägga till guldskålen.

Nu hoppas jag att vi ses mer frekvent här inne och att allt ska bli som det ska vara.

Kram Maria

Förlossning och magi

Alltså det är en smärre förlossning när det är på väg och när det ska ner. Det här vita, fluffiga fina. Den värken är inte att leka med men så fint det blir. Världen blir magiskt vacker. Som en saga faktiskt. Mitt egna Narnia.

Nu är det bara lite drygt en vintermånad kvar. Sen kommer mars som är den första vårmånaden. Månaden jag kan börja andas ut och känna att jag överlevde en vinter till. Då, eller redan nu rättare sagt så är det back to basic som gäller med träning. Få upp styrka och stabilitet runt skadan för det är a och o för att kunna leva och överleva vintermånaderna. Varit dåligt med det förra året då jag har haft ont och gjort roligare saker. Som att cykla t ex 😉 och den här vintern har inte varit nådig.

Trots allt, med värk och allt, kan jag inte hjälpa att jag gillar den lite ändå. Vintern. Och jag vill åka skidor. Men att promenera i det här landskapet går inte av för hackor det heller. Gillar du vintern?

Vårtecken

Vilka dagar vi har haft. Vår! Även om vintern inte riktigt vill släppa taget. Kom på mig själv med att kika efter tussilago på promenaden häromdagen men.. får nog vänta ett tag. Fortfarande lite snö och is i dikena här och var. Speciellt där jag brukar upptäcka dem först. Om ett par tre månader kanske jag törs doppa tårna där nere i vattenbrynet. Jag önskar faktiskt att jag var en såndär modig tjej som törs bada även om det är lite kallt i vattnet.  Är en sån badkruka och det är ju lite synd när man bor så nära. Ett vårtecken är iallafall ljuset och den friska ljumma luften. Här. I skogen hittar jag energin. Känner vinden, andas djupa andetag som för att riktigt byta luften.  Jag har sen alltid haft nån idé om att jag blir alldeles dammig inuti om jag inte får komma ut och andas frisk luft nån timme varje dag.  Så här andas jag bäst. I skogen. Känner hur vinden känns mot ansiktet, hur det luktar och hur vinden låter i trädkronorna. Meditation.