I ett hus i skogens slut…

Det är något alldeles särskilt med röda hus och vinter som får mitt hjärta att slå lite extra.

Känns som att gå i en saga. Det lägger sig som bomull i själen. Som en varm filt. Det är behövligt. Jag behöver göra mycket sånt som fyller mitt hjärta med mer energi för jag är trött, så trött, ända in i själen. 2018 var ett av mina tuffaste år och jag kämpade för att hålla näsan över vattenytan och jag klarade det och nu är det över. Livet lugnade ner sig men då kom tröttheten. Ibland känner jag att jag vill ge upp. Jag orkar inte kämpa. Då låter jag mig vila. Lärt mig att det är okej att ta en paus. Både nu och sen för att ge upp ligger inte i min natur har jag upptäckt. För när jag givit upp så har rastlösheten och ilskan funnits där och då har jag kavlat upp ärmarna lite till och fortsatt. En dag i taget. Ett steg i taget.

”And in to the forest I go, to lose my mind and find my soul” ~ J. Muir

Ha det fint

Kram Maria

Tack, jag blir så glad för att du tar dig tid att lämna några ord

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s