Morsdag i mars?

I tisdags var jag alltså hit till Atlaskotan i Karlstad. Kan väl säga att mina aningar besannades med råge. Jag har misstänkt och jag har känt mig sned men sjukvården kan inte göra mer och när man har ont söker man med ljus och lykta efter varje halmstrå. Ungefär så det känns så jag har nog provat det mesta. Iallafall hörde jag talas om det här för några år sedan. Men jag är väldigt rädd om min nacke. Så jag har varit skeptisk. Läst på. Om behandlingen, om kunders synpunkter och dessutom pratat med folk som varit dit och alla har varit nöjda. En del har inte behövt göra något medans andra har gjort någon justering. Atlaskotan är den översta nackkotan, den som huvudet vilar på. En jättegullig tjej med kunniga fingrar tog emot och kände först efter hur det kändes där i nacken och sedan mättes jag med laser och fotograferades etc . Kan ju säga att redan där på bilderna såg jag hur det var ställt.

Jag vet att det finns de som har det värre. Jag vet också att jag är sämre än vad jag vill kännas vid. Ofta är det ren vilja som får mig dit jag ska. Men ändå så blir det lite chockartat när jag får se svart på vitt att så här ser dina resultat ut.  Hon frågade om jag orkade med någon rehabilitering. Eh, ja, jo.. försöker väl så gott jag kan sa jag. Det är ett måste sa hon. Jo, jag vet.. mumlade jag.
Och missar jag ett träningspass så är det djupdykning i pillerburken och den gillar jag inget vidare så jag har kämpat vidare. Så nu börjar jag behandlingen till veckan. Hoppas på lindring. Wiplashen är ju kvar med väldokumenterade skador på nerver och muskler. Hade skador på skelettet också med några sprickor här och var som har läkt ihop, diskbråck både uppe och nere i ryggen. Så helt bra kommer jag aldrig att bli men jag tänker att om kroppen är rak och inte sned så måste ju en del värk försvinna. Snedbelastning är aldrig bra och jag har drygt 9 kg tyngre höger sida jämfört med vänster. Tänk 9 liter mjölk i en kasse i ena handen. Det är ganska mycket.

IMG_3635-låda.gif

När jag och mannen var in på ica under helgen hittade vi den här fina lådan. Mannen stod där och drog i lådan och kom på att den skulle jag få för att ha mina pennor och grejer i det är ju ändå snart morsdag sa han och köpte den till mig. Joo… bara några månader kvar i och för sig men tack ändå sa jag och gav han en kram 😀

Annonser

Tack, jag blir så glad för att du tar dig tid att lämna några ord

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s