Finna tröst

Jag brukar hålla den här bloggen som en positiv och glad sida. Som hjälper mig att hitta de små glädjeämnena i livet. De små guldkornen som gör så mycket och som gör mig så tacksam för allt jag har. Men alla vet väl om att så är inte livet. Enbart roligt och glatt. Vissa dagar går det i moll. Jag har redan talat om att det finns reumatism i det här huset. Båda våra flickor har det. Men det ska inte vara ärftligt. Fast jag undrar om det inte ändå har krupit ner en liten gen sen lååångt tillbaks i släkten. Jag menar hur kan annars båda flickorna drabbas. Den stora tjejen har haft en lindrig sort och varit riktigt bra de sista åren så både vi och läkarna trodde att det skulle läka ut nu när hon blev vuxen.

 IMG_3687solros

 Men så kom hon upp härom morgonen, svälld i ansiktet. Kunde varken prata eller äta. En snabb blick på henne och jag förstod direkt vad det var. Reumatismen har kommit tillbaks och slagit till med kraft. Den hade visst bara legat och vilat. Käklederna var både svullna och varma. Sen fram på dagen började handlederna kännas av och sen började ena knät. Hopplöshet är bara ett lindrigt namn på den känslan som kom. Ringde hennes läkare men nu har hon varit så bra i så många år att vi får börja om och söka vård på vårdcentralen. Jippey eller nått… Där på vårdcentralen ville de inte ens befatta sig med detta utan tyckte att specialistläkarna i Karlstad skulle ta sig an henne. Men hon fyllde 18 för ett par månader sedan och hör inte till dem på barn och ungdomsmedicin längre. Snacka om att hamna mellan ett par stolar.

IMG_3698solrosröd

Allt eftersom dagarna har gått har fingrarna börjat stelna och känns fumliga och konstiga, har svårt med att bläddra i en tidning och hålla i saker och andra knät har börjat ge sig till känna. Samtidigt har hon en trött och seg känsla i kroppen.

Att som förälder stå och se sitt barn lida och samtidigt inte ha nån som helst hjälp än. Det är hemskt. Maktlös som jag känner mig så fick jag ett ‘litet’ utbrott i telefon häromdagen så nu väntar jag faktiskt på att hennes läkare som hon hade som barn ska ringa upp. Kanske, kanske kan få hjälp till vuxenreumatologen den vägen. Skulle gå lite smidigare och fortare att få hjälp. Om det vore så väl. Men varför ska sjukvården släppa så helt? Hon har ju fortfarande haft onda perioder men inte värre än att hon klarat sig på nån ipren och det har gått över på ett par tre veckor och årliga kontroller. Jag menar, det vore väl skillnad om hon inte varit på barnmedicin på tre år eller nått.

IMG_3700solrosboll

Vid såna här stunder är det verkligen läkande och avstressande att få ta sig en runda i skogen, Plocka in några solroser från trädgården. Vem blir inte glad av en solros? 😉

Så här väntar vi nu och tävlar om vem som hoppar högst när en telefon piper och låter.

Kram Maria

Annonser

8 thoughts on “Finna tröst

  1. Hannis

    Jag har reumatism så jag förstår hur det känns för henne. Efter alla år i vården så vet jag också att det krävs en del tjurighet för att orka…Hoppas att det ska lösa sig och att ni snabbt ska få hjälp! Skickar styrkekramar till er båda!

    Svara
    1. mariaemilsson Inläggets författare

      Att det ska behövas så mycket tjurighet och tjafs?!… räcker med att må dåligt tycker jag. Nu är iallafall en remiss skickad. Hoppas det går snabbt nu.
      Kram Maria

      Svara
  2. Helena N

    Fy fasiken vad hemskt att höra, stackars stackars dottern. Och vilket skit att behöva börja om igen. Måtte hon få snabb och effektiv hjälp nu.
    All värme och styrka till er.
    Kramar Helena N

    Svara
    1. mariaemilsson Inläggets författare

      Maktlösheten och hopplösheten som infann sig var enorm. Men nu är en remiss skickad så nu får vi hoppas att det går snabbt att få hjälp.
      Kram Maria

      Svara
  3. Johanna | Tillvaron.se

    En stor kram till stortjejen. Jag kan tänka mig att maktlösheten måste vara fruktansvärd, att inget kunna göra. Hoppas det blir bättre fort!

    Och det där med bara positivitet på bloggen, där gör man som man vill. Jag har också en vilja att hålla mig till det ljusa i bloggen, men ibland så går det inte. Och då gör man precis som man vill!

    Svara
  4. mariaemilsson Inläggets författare

    Den kramen behövdes. Nu väntar vi svar på en remiss. Hoppas att det går snabbt att få hjälp nu.

    Rätt skönt att få skriva av sig lite ibland och det är rätt skönt att få ha den här hörnan i cyberrymden. 🙂
    Kram Maria

    Svara

Tack, jag blir så glad för att du tar dig tid att lämna några ord

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s