Bumby road

Har varit med min dotter på en konfirmand/familjedag och den handlade om våra livsvägar. Hela året läser de om vad vi stoppar i våra ‘ryggsäckar’ av erfarenheter, som vi fått p g a egna och /eller andras val. Hur vi blir påverkade av det varken vi vill eller inte. Riktigt bra tycker jag. Vi fick rita upp vår egen väg. Vilka milstolpar vi har nått och vilka vi vill nå. Vilka händelser fick oss att välja vår riktning? Intressanta och djupa frågor som engagerade oss både konfirmander och vuxna. Vi hade en föreläsare med oss också Peter Elmberg som berättade om sin väg.

Väl hemma satte vi oss och pratade om det och hur våra vägar ser ut. Vilka mål vi vill nå, vilka associationer vi har, alltså om vi har nån bild på hur vår väg ser ut.
Berättade att jag ser min väg som en grusväg som slingrar sig fram genom landskapet. En sån där gammal väg med en grässträng i mitten och stora träd bredvid. Det är hålor här och var som jag ibland fastnar till i. Det kanske är ett rena rama ‘tvättbrädet’ ibland, riktigt skumpigt. Men jag kommer loss och fortsätter en bit och här och var stöter jag på en stor sten, ibland är det en rejäl uppförsbacke innan den planar ut, ibland är det till och med raksträcka eller medlut innan den svänger runt krönet och fortsätter.
Men jag har tilliten att jag alltid får den hjälp jag behöver just där och då. På ett eller annat sätt.
Som förälder kan jag bara visa mina barn var de största hålorna och de största stenarna finns. Resten får de lära sig parera så bäst det går själva. Det är det som är tjusningen med livet.
Vi fick ett ord på vägen att gå och tänka och smaka på:
Om inte NU så när?
Hur ser er livsväg ut?
Kram Maria
Annonser

12 thoughts on “Bumby road

  1. Fröken Kråknäs

    Nu fick du mig att tänka! Jag får fundera på hur min livsväg ser ut och hur jag skulle vilja bygga den genom landskapet. Det finns ju möjligheter att påverka till en viss grad…Kramar Katarina

    Svara
  2. NjutVarjeDag

    Måste vara oerhört givande att få dela dessa diskussioner/tankar med tonårsbarnet. En tid då det kanske inte alltid inbjuds till så många djupare samtal med barnen, men då behovet troligen är större än någonsin för bägge parter.Kloka "konfirmandansvariga"!!Hoppas du får många tillfällen att diskutera livet även framöver!KramAnneli

    Svara
  3. milla - andante

    Åh så spännande tankar och så bra att kyrkan bjuder in föräldrarna också! Det är ju så värdefullt att ta del av andras vägar och att få berätta sin! Ja du kan ju nu följa en stor del av min gropiga väg på min nya hemsida! TACK för din lyckohälsning och för att du ville vara med i utlottningen!!KRAM

    Svara
  4. Lilla Blanka

    Hej Maria!Det låter spännande och intressant!Ibland känns min livsväg som autobahn.. det bara svischar fram och man hinner knappt reagera. Din slingrande grusväg låter bra mycket mysigare 🙂 Jag får bestämma mig för att svänga av autobahn och ta av på någon mysig småväg i stället.KramMia

    Svara
  5. Hildas hem

    Jättebra och intressant ämne att prata om, det är viktigt att tänka på de där frågorna ibland :)Ha en härlig dag!Kram Sofia

    Svara

Tack, jag blir så glad för att du tar dig tid att lämna några ord

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s